tisdag 10 november 2009

min myskatt/kille





Uno och Philip har "känt" varandra i 14 år och vet var de har varandra.
Jag är bra som substitut om inte P är hemma, speciellt som jag har slutat bita på naglarna och kan klia Uno gott på halsen och nacken, då duger jag ...
men när hans stora "kärlek" kommer hem då ska han vara nära honom hela tiden . Svartsjuk ?! Jag ?! Lite !!!

3 kommentarer:

  1. Hej! Oh du har också en vit katt. Jag har två. Ska alltid vara värst.
    Du undrar vad som är svårast i vävningen. Jag tycker inte något är svårt, utan bara roligt. Det jobbigaste kan vara att knyta upp trampor, för det är trångt och svårt att komma i och ur vävstolen, måste ju in och under varpen för att komma åt. Jag tycker det är så roligt att göra mina egna mönster och räkna ut och att det sedan blir som jag tänkt mej när jag kommer igång att väva.
    Nu när jag är i gång och väver, så är jag redan i nästa väv i tankarna. Jag måste väva gardiner och en matta sedan som jag fick beställning på tidigt i höst och de ska vara klara i god tid före jul. Därefter blir det en svart/vit löpare med limegröna ränder! Hoppas du inte gett upp hoppet om den. Försöker ta allt i tur och ordning, men var tvungen att fixa till lite julgrejs till försäljningen nästa veckas helg.
    Önskar dej en fortsatt skön vecka.
    Kramis Birgitta

    SvaraRadera
  2. Hello Dear!
    Vilka gottegrisar de är dina älsklingar Philip och Uno:)
    Verkar inte vara någon tvekan om vem som ligger bäst till hos Pannkakan, hihi!

    Vad kul om du oxå öppnar butik någongång, då kommer jag garanterat o handlar!

    Kraam Jenny

    SvaraRadera
  3. Hej! Det blir jättebra att göra den löparen efter jul, för då är det roligt att komma igång igen. Jag har gått världens bästa vävutbildning i Skara. Först gick jag en terminskurs och sedan en 1-årig påbyggnadsutbildning. Allt på heltid som en påbyggnadsutbildning på gymnasieskolan. Därefter har jag jobbat som assistent där 1 år. Dessutom vickade jag som lärare i 3 mån. Så jag har fått mycket repitition på min utbildning. Detta gjorde jag på 90-talet, när vi gjort en driftsomläggning i vårt lantbruk. Nu vet du lite mer om mej, som jag inte har skrivit om på bloggen.
    Kram Birgitta

    SvaraRadera